Barn?

Eller dom är ju ungdomar nu mina barn.

Samtal med ungdom 1

-Hej, jag såg att du skickat ett sms och ville att jag skulle ringa.
-Ja, men det var ju typ flera timmar sen.
-Ja, men jag har inte sett sms'et förrän nu. Vad det något viktigt?
-Nä, men du sa typ om jag skulle dra dom där två tändera ville du vara med.
-Ja.
-Det var därför jag sms'ade.
-Har du dragit tänderna i dag ändå.
-Jaaa.
-Men hur gick det? Hur känner du dig? Har du ont? Ska jag komma och hämta dig?
-Nä, det är lugnt jag är på väg ner till stan nu för att käka glass.
-Ok, men är det säkert att du mår bra.
-Det är lugnt, vi syns sen.

Man vill så gärna vara med och "hålla handen" trots att det inte behövs, hon fixar det ändå. Hon har blivit så stor och jag kan inte riktigt förstå det.

Samtal med ungdom 2

-Hej det är mamma.
-Tjaaa.
-Var är du?
-På stan.
-Vad gör du där.
-Kompisar.
-Hur kommer du hem?
-Vad blir det för mat?
-Jag kommer och hämtar dig nu.
-Ok.

Den lilla blir också större både kroppsligt och mentalt men man kan fortfarande bara ha enstavig konversation med honom i telefon.